Vi träffade Svenska Cykelförbundets ordförande Stefhan Klang i farten över en kopp kaffe i lobbyn på Scandic Vasagatan. På lördag är det sista gången som han öppnar ett SCF-förbundsmöte efter tio år som ordförande. I ett avslappnat snack blickar Stefhan tillbaka på sina höjdpunkter och berättar hur han ser på utmaningarna för svensk cykels närmaste framtid efter ett sportsligt sett fantastiskt 2025.

Tio år med ideellt arbete som SCF-ordförande är lång tid…hur kom det sig att du blev det, och vad är din spontana känsla nu efter alla de här åren?

”Ja, det är ju näst längst av alla SCF-ordföranden, vad jag vet. Det har blivit några år. Och rent generellt har det varit jättekul. Jag hade slutat vara anställd och tänkte göra något av mer ideell karaktär. Jag var på en sammankomst med mycket cykelfolk. Då träffade jag en person som undrade om jag ville acceptera att eventuellt bli föreslagen till Svenska Cykelförbundets ordförande. Och så blev det. Det är mycket tillfälligheter här i livet.”

Men Cykelsporten hade väl funnits med rätt länge i ditt liv då?

”Ja, jag började tävlingscykla lite när jag var 14 år, men jag blev aldrig riktigt bra själv. Mitt stora intresse inom cykelsporten var att vara ledare. Det var en spännande grej att finnas i teamledningen i både Södertälje och Spårvägen. På den tiden var det lättare att lyckas få sponsorer så att cyklisterna faktiskt kunde leva på det. Vi plockade ihop lite mästerskap och sådana saker. Så jag var involverad, men fick egentligen sluta med den typen av engagemang när jag började i finansbranschen.”

Vad är du mest nöjd över från dina tio år som SCF-ordförande?

”För det första var ekonomin raserad när jag kom in som ny ordförande. Det ledde till att jag fick låna förbundet 300 000 kronor för att vi skulle kunna betala ut lönerna. Vi fick jobba flera år för att komma tillbaka till en stabil ekonomi. Det skulle kosta så lite som möjligt att driva verksamheten. Och det är därför som vi nu inte har något kontor på kansliet i Stockholm”, säger Stefhan Klang och tar det sista i kaffekoppen.

”En annan del som jag är stolt över är grengrupperna. Man kan säga att det fanns början till grengrupper redan innan, framför allt inom BMX, men vi var med och skapade formella grengrupper även i andra delar av verksamheten. Grengrupperna blev ett sätt att sprida besluten i organisationen. Det finns alltid klagomål i stora organisationer, och det finns den här lokalt-centrala problematiken. Allt som inte fungerar lokalt blir naturligtvis en central fråga. Och det blev väldigt mycket riktat mot styrelsen. Styrelsen kan göra mycket, men absolut inte allt. Då blev grengrupperna ett sätt att sprida besluten. Jag tror väldigt mycket på att det inte ska sitta några få personer här uppe och fatta alla beslut, utan besluten ska växa fram i organisationen. Och besluten ska också fattas av dem som förstår dem.”

Vad är de svåraste utmaningarna?

”Ekonomin är fortfarande en utmaning. Man kan ju fråga sig vad vi hade kunnat göra med en ekonomi som gjorde att vi kunde göra väldigt mycket mer. Men det är svårt att sälja in svensk cykel i dag, helt klart. Och det har dels att göra med att vi inte har något riktigt stort arrangemang, vilket många andra medelstora förbund i Sverige har. Postgirot Open var fantastiskt för svensk cykel. Vårgårda var också bra. Sedan handlar det också om synlighet när det gäller tv även för nationella evenemang. Vi har SM-veckorna och så hoppas vi på att EM i mountainbike i Göteborg 2027 ska ge oss möjligheter till lite mer tv-tid.”

Vi kommer ju samtidigt från ett av de sportsligt sett starkaste svenska cykelsäsongerna på många år?

”Ja, så är det absolut! Många tror att jag lägger av nu för att det gick så bra sportsligt förra året. Det är inte riktigt sant, men det har varit ett fantastiskt år. Fyra världsmästare!”

Fyra, du räknar in världsmästaren i masters på bana då? Jenny Rissveds hade ju en fullständigt galet bra säsong, Jakob Söderqvist med en nästan bragdartad återkomst efter en skada precis innan VM-guldloppet i tempo i Kigali och så hade Edvin Lindh verkligen dagen på XCE-VM. Det är tre riktiga profiler också…

”Ja, det är härliga människor. Schyssta på alla sätt och vis. Bra profiler och väldigt goda förebilder för cykel. Vi har haft Jenny som har varit där uppe under många år – även 2025 var väldigt speciellt även för henne med världsmästartröjan i XCO. Med Jacob och Edvin fick vi två till. Och ja, den fjärde världsmästaren som jag tänkte på är Lars Myrberg som blev världsmästare i masterklassen på velodrom (poängloppet, vår anmärkning). Det är lite kul för min egen del, för vi kommer från samma åldersklass och tävlade ihop en gång i tiden”, berättar Stefhan Klang med ett stort leende.

”2025 har varit ett väldigt bra år, framför allt när man tänker på den yppersta eliten. Det har även varit mycket framgång för ungdomar och på internationella mästerskap, speciellt i mountainbike.”

Du syns rätt ofta ute på tävlingar, vad betyder det för dig?

”Det har varit ett sätt att träffa och lyssna på vad folk tycker och tänker. Jag brukar alltid meddela speakern att jag är på plats om det är någon som vill dryfta någonting, positivt eller negativt också. Jag tycker att det är kul att vara ute och det kommer jag att fortsätta med även om jag inte gör det här.”

Du ska också ha testat de flesta av SCF-grenarna själv?

”Ja, jag har prövat alla våra grenar. Det svåraste var när de skulle få upp mig på ett trialhinder, ha ha. Jag har kört handcykel ute i Arlanda. Ingen stor succé kan jag säga. Jag fattade inte ens hur de fick upp cyklarna i den stora uppförsbacken. De är dessutom så jäkla snabba…”

Hur ser du på den närmaste framtiden för svensk cykel på elitnivå?

”Ekonomin är alltid väsentlig, så prioriteringar blir viktigt. Ett av de beslut som vi fattade när jag kom in var att vi inte skulle satsa pengar på någonting annat än verksamheten upp till 23 år. Det hade helt enkelt att göra med att vi inte kände att vi kunde tillföra någonting för dem som är äldre. När man åker på mästerskap ska de bästa vara med, men i övrigt behövde vi fokusera våra resurser där.”

”Jag tycker att det kommer upp en hel del intressanta saker just nu. Flera cyklister finns i utländska team. Det är likadant på mountainbike och BMX. Det finns lag som tar hand om cyklisterna i internationella perspektiv. Lucky Sport är en jättebra grej på landsväg som en uppföljare till Team Svealand. Jag hoppas att vi kommer att ha lika bra år 2026 som vi haft 2025. Men det ska också vara lite tur och det är mycket som ska spela in. När det gäller Jakobs VM-titel var det ju viktigt att han fanns kvar i U23 och inte gick upp för tidigt. Han hade tålamod.”

Vad behöver svensk cykel för att bli ännu bättre förutom bättre ekonomi?

”En detalj som jag är väldigt glad över, att vi har en bra relation till våra stora nationella arrangörer av stora motionslopp, som Vätternrundan och Cykelvasan. När vi reste runt för nio–tio år sedan och skulle träffa dem blev vi nästan inte insläppta. Sedan tror jag också att vi måste få in fler ledare. Vi måste satsa ännu mer på ledarutbildning. När vi gör undersökningar får vi ofta höra att Svenska Cykelförbundet måste satsa mer på ungdomarna. Och vi kan absolut skapa bättre förutsättningar för att fler ska komma in i idrotten genom att exempelvis utbilda fler ledare. Sedan  är ungdomscyklingen mycket en klubbfråga.”

”Och just det här med att vi nu har pratat om att vi är cyklister, inte landsvägscyklister eller mountainbikecyklister, utan cyklister, där tror jag att det finns väldigt mycket hjälp att ta mellan grenarna. Jag önskar att vi har ännu mera gemensamma träningstillfällen där man får lära sig av varandra. CX är ju till exempel grunddelen i Holland och Belgien, inom BMX får man teknik och så vidare…”

På lördag öppnar du ditt sista förbundsmöte som ordförande för Svenska Cykelförbundet. Du gör det samtidigt som verksamhetsrevisorn har lämnat en kritisk rapport där förslaget blir att inte bevilja ansvarsfrihet. Hur ser du på det?

”Jag vill egentligen inte säga någonting om detta i det här sammanhanget utan vänta till lördag så att mina kommentarer hamnar i rätt sammanhang. Jag kan i grunden säga att vi i styrelsen har påpekat i ett skriftligt yttrande att jag anser att det sker på felaktiga grunder. Det är viktigt att skilja mellan allmän kritik mot arbetssätt och frågan om ansvar, som bedömer om styrelsen har misskött förvaltningen på ett sätt som motiverar anspråk om skadestånd gentemot styrelsen eller enskilda styrelseledamöter. Men jag vill värna om att allt sker i en demokratisk ordning och därför välja att inte uttala mig i frågan nu.”

Hur kommer det att kännas efter lördagen att de här tio åren är över?

”Det är ju alltid känslosamt när man slutar med någonting. Mitt beslut har ju vuxit fram. Jag kan säga så här, vad jag kommer att sakna, det är människorna. Mitt intresse just för cykelsporten kommer ju att finnas kvar. Det kommer jag att fortsätta med på olika sätt.”

Men jag har hört både barnpassning och att du är på väg till universitetet de två senaste gångerna som vi har pratat i telefon, du kommer att fylla dagarna va?

”Ja, det stämmer. Jag har tre saker som jag prioriterar nu. Det är först och främst hälsan. Jag har inte mått så superbra det senaste halvåret. Och det som du var inne på, jag är engagerad väldigt mycket i mina barnbarn. Och sedan läser jag ekonomisk historia på Stockholms universitet; för jag tycker att det är kul med historia och jag tycker att det är kul med ekonomi.”

Har du lämnat arbetslivet helt?

”Nej, jag har fortfarande ett antal uppdrag kvar. Jag sitter i styrelsen i några olika bolag. Och sedan är min kanske huvudsakliga roll att vara bollplank och mentor för mellanchefer i stora organisationer. Jag håller på mycket med sådant. Sedan har man frågat mig om jag vill engagera mig inom Riksidrottsförbundet, som stödfunktion för vissa delar. Det får vi se. Jag har sagt så här att det här året ska jag fokusera på mina tre stora viktigaste delar.”

Men nu frigörs väl mer tid till annat också…?

”Ja! Det blir mycket golf kan jag säga, men också en hel del cykel…”

• Kolla in delar av denna intervju i streamad form på SWE Cyclings SoMe!
• Stefhan Klang har som en del av ambitionen om att öka synligheten i styrelsearbetet unnits med i ett antal sammanfattningar av möten här på SWE Cyclings Youtube-plattform.

Text och foto: Svenska Cykelförbundet