Stina Kagevi var den lovande MTB-cyklisten som åkte ifrån alla konkurrenter redan när hon som förstaårsjunior testade linje-SM på landsväg. Sedan dess har hon stadigt tagit kliv uppåt. Nu står hon inför två år på den högsta nivån med det amerikanska World Tour-teamet, EF Education-Oatly.

Vad innebär det att komma till ett WWT-lag för dig? 

”Ett stort steg, det känns coolt att komma vidare – att jag har kört så pass bra att jag har blivit uppmärksammad och värvad av ett så stort team.”

Blir det stora skillnader gentemot hur du har haft det i norska Team Coop – Repsol som ju finns i CTW men ganska ofta har blivit inbjudna till stora lopp?

”I Coop är det en mindre grupp med folk som jobbar runt omkring laget. I EF Education-Oatly kommer allt att planeras mycket mer; färre tävlingar som passar min roll i laget och mer planerat.”

Hur ser du på den gångna säsongen, om vi börjar med landslaget?

”Tyvärr blev det inget Gracia i Tjeckien då jag behövdes i Coop då. Det blev en kort landslagssäsong med VM och EM, men jag tycker att det blev några fina race. VM-tempot är jag inte helt nöjd med. Var helt enkelt inte min dag. Linjet är jag nöjd med…”

…ja, där kan man VERKLIGEN snacka om att sätta färg på loppet, berätta om hur tankarna gick när du var loss med en och en halv minut på sista varvet!

”På näst sista varvet hamnade jag i andragruppen, men jag visste ju att mycket kunde ske på sista varvet med taktiskt spel och två tuffa backar. När vi kom ifatt förstagruppen bestämde jag mig: om jag ska ha någon chans att slåss om medaljerna behövde jag ett försprång. Då stannade det av. Jag hade ju gett mycket för att ha lite bättre ben när jag gick in i näst sista backen i så stor ledning, men det var samtidigt en häftig känsla att få en egen klass med bara U23-cyklister på start och få rejsa om det. Nästa gång kanske det håller.”

Sedan femma på tempo-EM efter ett riktigt bra lopp väl?

”Ja, jag är nöjd med vad jag fick ut på EM-tempo. Banan passade mig bättre. Det var tråkigt att starta först. Märkligt. Det måste ha blivit något fel eftersom jag var femma förra året och hade gjort ganska många hyfsade tempolopp. Det kanske inte hade räckt till pallen ändå, så kändes det i alla fall då. Till cyklisten framför skilde det bara en sekund, så den placeringen hade jag kanske kunnat tagit med ett senare startnummer, men jag får ta det som det är – ett helt okej lopp.”

”Stina har en kraftfull motor och en stark vilja. Vi vill ge henne tid och rätt miljö för att växa till en komplett World Tour-cyklist.”

Hur är tankarna inför 2026, inte fel att ha nivån av svensk mästare och U23-femma i Europa i tempo nu när det kan bli fler stora etapplopp än årets Vuelta a España?

”Det är klart att jag vill fortsätta att utveckla det i tempo och vi får se vad det blir. Jag är helt inställd på att i första hand hjälpa till och bidra till lagets toppcyklister i stora etapplopp och endagarsklassiker. Det har redan varit ett stort steg att ta från MTB till att köra i den stora klungan, var man ska ligga i klungan. Vad man har för tröja och gjort för resultat påverkar också mycket om man får respekt eller inte. Bara att börja äta mer och rätt under race har varit nytt för mig. Man lär sig mycket under tiden. Jag har inte hållit på med landsvägscykling så länge som många konkurrenter”, säger Stina Kagevi.

Kommer du att flytta eller ha kvar basen i Sverige?

”Just precis nu är jag i Norge och Stavanger. Annars kommer jag att ha basen i Sverige, söder om Stockholm – jag hittar bland annat bra träningsvägar kring de som används i Falkenloppet. Sedan kommer det att bli en sväng till Spanien; Girona där EF har sin träningsbas. Under säsongen är man ju borta väldigt mycket.”

Text: Tomas Larsson/ SCF
Foto: Luca Bettini/ SprintcyclingAgency, Zac Williams/ Sprintcycling Agency, SCF, Daniel Breece och SCF