Landsväg

Birgitta Berglund är historisk med 50 Vätternrundor – och ger fina råd

Birgitta Berglund snackade sig in i Vätternrundans startfält ett år för tidigt och har för alltid skrivit in sig i Vätternrundans historia. Hon blev den första kvinnan som har cyklat 50 rundor. I veckan fick Birgitta sitt namn ingraverat invid Vätternrundans jubileumsskulptur.

Egentligen skulle Birgitta Berglund inte gjort sin 50:e runda förrän i år. När hon startade 1969 var hon bara 17 år. Inspirerad av mamma Hjördis Ericsson som tillhörde pionjärerna i Vätternrundan 1966 hade Birgitta var då tävlingscyklist i Motala.

”Ja, på den tiden tävlade jag aktivt. Så jag pratade med en av grundarna till Vätternrundan, Ewert Rydell, och frågade honom varför jag som tävlingscyklist skulle behöva vänta tills jag var 18 år. Han sa att jag skulle anmäla mig, men att jag skulle hoppa över att anmäla min ålder”, berättar Birgitta Berglund.

Med några års uppehåll i samband med sina barns födslar och när det snöade i starten 1981 har Birgitta gjort sina 50 rundor. Och hon har inga tankar på att sluta att cykla.

Hur förklarar du att det har kunnat bli över 1500 mil på cykeln i helt sanslösa 50 Vätternrundor?

”Ja, eh…jag tänkte ju först när jag passerade tio rundor att det var en stor grej och ett bra slutmål. Men så tänkte jag om. Varför ska man sluta med något som är så häftigt och annorlunda och kul varje år. Hela folkfesten är ju så fantastisk att få uppleva varje år. När man åker utför Båtmansgatan och tänker att nu är det bara upploppet kvar. Det är en så obeskrivligt skön känsla!”

Vätternrundans vd Oskar Sundblad grattade Birgitta Berglund till en fantastisk prestation.

 

Cyklingen i allmänhet och Vätternrundan i synnerhet är något som liksom ärvs in, generation efter generation, i Birgittas släkt. Man kan lugnt säga at hon har varit med om det mesta i ett av världens mest väderbetingade motionslopp.

Jag minns själv Vätternrundan 2004 när jag blev genomblöt på tio minuter och sedan var ute i åtta timmars sammanhängande ösregn. Den enda gången som jag har startat på kvällen med korta ben på cykelbyxorna var det nedåt nollan i backarna efter Kaxholmen ned mot Jönköping; smärtan efter krampen som en massör i Hjo fick ta sig an unnar jag ingen. Vad har du för råd att ge för att andra inte ska göra samma misstag som jag gjorde de där åren? 

”Jag har också råkat ut för det där i backarna ned mot Jönköping! Man har inte trott det på förhand men plötsligt är det frost i gräset. Det är ett riktigt köldhål där, även vissa juninätter. Man ska givetvis klä sig efter väder, men det allra viktigaste är att hålla fötterna torra och varma. Ska jag bara ge ett enda råd till en som ska cykla Vätternrundan första gången är det att satsa på att hålla fötterna varma. Sedan är det nästan lika viktigt för mig som startar klockan åtta på kvällen att ta av mig kläder och lämna in på depåerna vartefter jag blir för varm  – och det fungerar ju jättebra att få tillbaka sina kläder, säger Birgitta.

Kramp är många 30-milacyklisters största fiende. Birgitta har inte haft så stora problem med den saken. Så nästa fråga blir följaktligen om lösningen för att om möjligt undvika detta smärtsamma tillstånd hela vägen runt Vättern.

”För mig har det inte varit något större problem med kramp. Det gäller att dricka mycket och få i sig salt. När det är varmt kan jag verkligen rekommendera att ta för sig av saltgurkan i depåerna. Jag vet inte om man får säga det här men undvik bullarna. Magen vil inte alltid vara med på cykling på nätterna men för mig har blåbärssoppa fungerat jättebra. Drick mycket, ta saltgurka  – och på andra sidan Vättern börjar man ju med kaffet också. Med socker i förstås. Det är enda gången som jag tar socker i kaffet numera”, skrattar Birgitta.

Hon håller helt enkelt ett jämnt energiintag, adderar kaffe för att hålla sig pigg på de sista två femtedelarna och undvik långa matpauser i Jönköping och Hjo.

Så ska man sammanfatta råden blir det så här när en cyklist som vid 20-tiden på fredagskvällen den 16 juni glider ut ur Motala i en massterstart och sedan ger sig i kast med sin 51:a (!) runda:

”Klä er ordentligt för natten, håll fötterna torra och varma men dressa av när det blir varmare. Drick mycket och tänk på att ta saltgurka.”

Ja, 30 mil förresten. Sedan har Vätternrundans avslutning blivit mycket vackrare, men också tuffare och numera 315 kilometer lång. Cyklisterna slipper motvind eller kantvind, som det typ alltid var över Hammarsundet, och får i stället cykla in i Askersund och via Åmmeberg nå de snösäkra orterna Zinkgruvan och Godegård innan i målet i Motala.

”Det är riktigt fina vägar, men visst cyklar man och tänker på backarna upp mot Zinkgruvan och Godegård. De är tuffa med så många mil i benen”, säger Birgitta med ett nytt skratt.

”Och anledningen är ju säkerheten så det är i grunden en jättebra förändring. Nu är de där vackra vägarna i alla fall asfalterade och ner efter Godegård njuter man ju verkligen av naturen.”

Du, 51 rundor i år – hur många siktar du på?

”Jag kommer att köra så länge det är kul och så länge kroppen håller för att träna så här pass mycket. Att cykla är fortfarande roligt och jag njuter av träningen. Men nu njuter jag av det på ett annat sätt än när jag var aktiv tävlingscyklist – nu kan jag själv bestämma var jag ska cykla.”

Hur många mil kommer du att ha i benen när du startar i årets runda?

”I år har jag bara kommer upp i drygt 100 mil på landsvägscykeln då vintern höll i sig så pass länge. Visst, jag har cyklat på mountainbike och visst räknas de timmarna på cykeln men det är lite annat”, säger Birgitta krasst.

Hon tittar ner på sin påtagligt snygga italienska racerhoj. Den är välvårdad och det märks verkligen att hon gillar den skarpt efter alla timmar som de har kamperat ihop på vägarna runt Motala.

”Ja, det är en Avanti som är handbyggd för att passa mig perfekt och det gör den. Vi har kört ihop sedan 2000 och jag trivs verkligen med att cykla på, den. Snygg är den också”, säger Birgitta och skiner upp.

Den lyckade kombin har bidragit till att Birgitta Berglunds namn nu finns ingraverat bredvid jubileumskulpturen av konstnären Irene Nordh, bland de cyklister som har genomfört 50 lopp. När vi står ett par tramptag från Vätterrundanmålets kullersten känns det så rätt att just Birgitta blev den första kvinnan att få sitt namn på den där skylten samt att finnas med i en intervju på Cykelns dag.

Text och foto: Tomas Larsson/SCF