På den korta tvåvarvsbanan i Barcelona, med få bra ställen att köra om på, blev starterna helt avgörande i XCE-VM. Det rådde ingen tvekan om vem som var snabbast ut under hela VM-finalpasset: Casper Casserstedt, som med sitt startsnabba och taktiskt kloka upplägg körde hem VM-silver. Bakom framgången finns också ett fint familjesamarbete, från alla starter han nötte med pappa som ung till att systern Alva Casserstedt nu är hans tränare.

Hur känns det nu med lite distans till VM-silvret i XCE?

”Det är klart väldigt, väldigt stort. Just på plats är det lite surt att man inte orkade hålla i, men när man kollar tillbaka är jag väldigt, väldigt nöjd med insatsen. Absolut.”

Hur upplevde du starterna?

”Jag har alltid varit ganska stark där och senaste veckan kände jag att det var en bra känsla. Jag hade med mig att det ska mycket till om någon tar den här starten när man känner sig så pass bra. Samma känsla var det egentligen hela loppet. Jag hade så bra självförtroende i starterna. Då tar jag uppenbarligen en sådan här start även på ett XCE-VM.”

Du har ju alltid varit rejält snabb i starterna och nu satt de extremt bra hela vägen, hur förklarar du de här kvaliteterna?

”Jag tror att det kan ha att göra med att vi efter varje pass när jag var yngre körde starter, farsan ställde upp och sparrade. Vi hade en liten linje i asfalten som vi körde från. Vi gjorde starter efter varje träning egentligen. Sedan har jag hållit på med andra sporter där det gäller att ha explosivitet i rörelsemönstret, har spelat fotboll på hyfsat hög nivå. Jag spelar fortfarande fotboll.”

Hur tänkte du taktiskt när du väl fick ledningen?

”Jag vill mest bara hålla ett skapligt tufft tempo, då kommer det bara om en gubbe om man kör som man ska. Jag visste ju att Jakob Klemencic är skitstark. Så jag tänkte att om slovenen som ändå kanske var huvudfavorit att vinna VM kör om mig så kvittar det. Det vet jag att han kommer göra oavsett hur mycket energi som jag bränner, men det spelar ingen roll. I semin och kvarten kändes det ganska kontrollerat ändå med jättebra starter och andraplatser bakom Klemencic i mål.”

Kände du lite att dina superstarter tidigare under VM-dagen satte press på och stressade de andra inför starten i A-finalen?

”Ja, lite så. Det var lite skönt läge för mig inför starten i finalen. Jag uppfattade inte att Klemencic hade dragit kedjan i början av loppet. Men så skrek de i publiken att han var borta, och då var det lite lättnad. Då visste jag att medaljen var säkrad, vilket gav mig både lugn och inspiration. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände med portugisen. Det bara small utav helvete i en cykel nedför den stora trappan som hade skördat många offer under dagen. Jag trodde faktiskt först att det var mitt eget bakhjul som small till. Så det var en stor lättnad när jag kom ner med en hel cykel och fanns med i guldstriden…”

Hur upplevde du kampen med numera sjufaldige XCE-världsmästaren Titouan Perrin Ganier?

”Direkt när jag kom i mål var det faktiskt lite surt att jag inte hade tagit chansen. Men fransmannen var riktigt stark i det läget och är ju extremt rutinerad. Så med lite distans är jag bara glad och stolt över det som jag gjorde hela dagen under VM. Det var stabilt redan från tidskvalet och genom hela tävlingen, med starterna som extra piff.”

Hur har vägen hit sett ut sedan du som junior var trea på hemmavärldscupen i XCE i Falun?

”Efter ett par bra säsonger ryckte jag in i lumpen, så då blev det ett år med mindre träning och tävling. Förra året kom jag väl igång lite, men till i år har jag tränat på bättre och lagt lite extra krut på XCE. Jag har min syster (Alva Casserstedt) som tränare och det har fungerat jättebra. Vi har lagt upp ett program som jag verkligen tror på – och i lördags kändes det ju väldigt bra.”

Vad innebär det här VM-silvret framåt?

”Jag pratade lite med ledningen på City Mountainbike. Han ville väl ta med mig till alla de här bitvis udda ställena som de tävlar på. Jag har inte riktigt koll på schemat mer än att det är många långa resor och att det fortsätter i Etiopien, inne i Addis Abeba. Det är väldigt oroligt i världen just nu och man vet inte hur mycket jag kommer kunna åka på grund av jobbet, hur mycket jag får vara ledig.”

Förra årets världsmästare Edvin Lindh ville ju redan direkt efter målgång ha med dig på världscupen, och det finns ju en ny världscupsort ”nästgårds” i polska Gdynia – du måste väl ha fått lite mersmak för mera XCE ändå?

”Ja, så är det absolut. Jag vet att det är lite pang i benen och att det kan räcka ganska långt. Så det kan absolut bli lite mera XCE-tävlingar, i alla fall den delen av världscupen som går på närmare håll. Men vi får se. Fokus som läget är just nu är fortfarande på XCO och XCC.”

Hur firade ni i svenska laget VM-medaljen i Barcelona?

”Vår coach Jakub Sarota drog med oss alla tre svenska cyklister (Edvin Lindh som åkte ut i kvartsfinalen och regerande svenska mästaren Noel Olsson som rök med knapp marginal i en tuff åttondel var de andra VM-resenärerna, vår anmärkning) på en hamburgerrestaurang som tydligen var rankad 23:a i världen, ha ha. Och det visade sig vara ganska välgrundat. Det blev både en och två burgare där, så det var ett bra sätt att fira på…”

Text: Tomas Larsson/ SCF
Foto: Jakub Sarota