Jenny Rissveds senaste månad är unikt bra. Med en offensiv cykelåkning från första varvet har Rissveds på EM i Portugal, världscupen i Frankrike samt VM i Schweiz resultatraden 1, 1, 1, 1, 2, 1. Med det första XCO-guldet på ett VM i seniorelit känns medaljsamlingen komplett. Men redan på fredagseftermiddagen är det dags för XCC i Lenzerheide och jakten på en seger i den totala världscupen.

Cykelstudion by SCF i form av Daniel Breece fick glädjande nog en exklusiv intervju med Jenny Rissveds. Där pratar Jenny bland annat om vad de stora förändringarna inför 2025 har betytt. Det handlar om flytt till Andorra, byte av team och tränare. Missa inte att kolla in intervjun nedan!

Jenny Rissveds har haft det schweiziska MTB-centrat som en favoritbana. Ingen annan damcyklist har vunnit så många som fem gånger där (tre i rad i XCC 2021–23 och två i XCO). Så här säger Rissveds i samband med den internationella pressträffen under onsdagen.

Vad betyder det här världsmästartiteln för dig på ett personligt plan?

”Ärligt talat har jag inte haft tid att bearbeta det. Jag behöver tid och tystnad för att sitta med det i kroppen och känna det. Jag känner mig stolt eftersom jag har arbetat hårt för det. Det är en fantastisk känsla att uppnå något som du har arbetat hårt för.”

Gick guldloppet helt enligt plan eller fick du improvisera?

”Både och…jag hade en plan att i grunden köra mitt eget lopp och lita på min lopplan och sedan låta de andra göra vad de ville. Jag ville inte tänka för mycket på vad de gjorde. Jag ville vara fokuserad. I tävling finns det alltid viss improvisation så visst behövde jag även improvisera.”

Var det något du ändrade jämfört med förra säsongen?

”Jag bytte lag. Jag bytte tränare. Jag flyttade till Andorra. Och med det lärde jag mig mycket om mig själv som idrottare och mina tävlingsstrategier. Jag försöker fortfarande förstå hur jag får ut mest av mig själv. Det jag tycker är annorlunda den här säsongen är att jag har en bättre förståelse för mig själv och vad som krävs för att vinna.”

Du var en av de första kvinnliga idrottarna som lyfte mental hälsa, hur viktigt är det i dina segrar?

”Jag tycker att det är viktigt för alla att hålla sig friska i sinnet på ett hållbart sätt. Att upprätthålla det och vara konsekvent i det är så svårt. Du måste vara snäll mot dig själv och inte vara för hård mot dig själv. Du är en människa, oavsett om du vinner eller blir tolva eller 25:a. Du är inte dina resultat och du måste separera dig själv från det. Jag har en bättre förståelse för det nu. Jag vet att jag fortfarande är en bra person utan det här VM-resultatet. Jag är fortfarande jag. Jag är fortfarande Jenny. Efter OS i Rio blev jag lite förvirrad över vem jag var. Sedan dess har jag lärt mig mycket om mig själv.”

Hur har flytten från Team 31 till Canyon varit?

”Det har varit en bra flytt och en bra övergång. Jag får alltid frågan hur annorlunda det är att vara i ett fabriksteam. Självklart är resurserna större men när det gäller det som betyder mest, människorna och miljön, är det likartat. Att vara runt omtänksamma och kärleksfulla människor, och det är det som betyder något.”

Du har pratat om att behöva kliva åt sidan runt 2018/19 för att sedan komma tillbaka, hur hittade du balansen?

”Jag skulle säga att ålder och erfarenhet hjälpte. Det hjälper mycket att förstå och lära. Det viktigaste är att inte gå vilse i vem du är. Och att förstå att du inte är dina resultat. Efter Rio hade jag plötsligt många nya vänner och folk ville mycket av mig. Det var så mycket brus och jag visste inte vad jag kände. Det är viktigt att veta vem du är utan alla dessa lager av människor, resultat och brus.”

Sedan du kom tillbaka har du vunnit flera titlar, har förväntningarna från sponsorer och media vuxit?

”Det handlar om hur du hanterar det. Du har ett val att släppa in den pressen eller inte. I början av min karriär hade jag känslan av att andra förväntade sig saker av mig, men det var jag som satte press på mig själv. Jag har lärt mig det om mig själv. Nu försöker jag kontrollera det jag kan kontrollera. I sport finns det saker du inte kan kontrollera. Jag försöker nu att inte lägga för mycket press på. Jag vill göra så mycket jag kan, i loppet – det är allt jag kan kontrollera.”

Det är lite drygt nio år sedan OS-guldet i Rio och bara några dagar sedan regnbågströjan – vilket betyder allra mest?

”Jag tycker inte om att ställa segrar eller resultat mot varandra. För mig handlar det om en prestation och inte utfallet. Jag kan vara lika glad över en femteplats om jag gjorde allt jag kunde för att uppnå det. Att vinna OS och att vinna VM nu, jag är fortfarande samma person. Det är så upphaussat och du förväntar dig att saker ska förändras men efter loppet vaknade jag ändå i samma säng. Oavsett tävlingens nivå vaknar du och du är fortfarande samma person dagen efter.”

Vad motiverar dig att fortsätta pressa när du redan uppnått så mycket?

”Om resultaten är det enda som driver dig, då har jag uppnått allt, men jag känner fortfarande att jag har några år kvar eftersom det som driver mig är att fortsätta lära, hänga med – och fortsätta anpassa mig till förändringarna i sporten. Det finns ständigt nya saker att lära. Jag har tävlat på den här nivån i 12–13 år och det förvånar mig fortfarande hur mycket det finns att lära.”

Crans-Montana är en av de mer tekniska banorna där det har gått internationella stortävlingar senaste åren, vart är XCO på väg – och vilken väg vill Du att sporten ska ta?

”Det verkar som att den är på väg mot mindre tekniska banor och mer mot snabbare, tighta och kompakta. Bandesigners verkar fylla igen naturliga rotpartier för att göra det jämnare och snabbare. Jag tycker mer om när det är naturligt och mer avgörande och utmanande som det var för tre år sedan. Jag hoppas verkligen att vi kommer tillbaka till mer avgörande och naturliga partier.”

Om du måste välja – vilken tävlingsbana är din favorit?

”Lenzerheide, men det är baserat på hur banan var förr – det brukade vara min favorit. Naturlig och flowig med mycket rötter. Det är det jag föredrar i alla fall.”

Förutom Cykelstudions streamade intervju ovan finns det en längre printversion på Cykelmagasinet!

Världscupen XCO/XCC damelit

• 1 Samara Maxwell, Nya Zeeland 2585
• 2 Jenny Rissveds, Sverige 2204
• 3 Alessandra Keller, Schweiz 1984
• 4 Jennifer Jackson, Kanada 1678
• 5 Nicole Koller, Schweiz 1640
• 6 Evie Richards, Storbritannien 1588
• 7 Laura Stigger, Österrike 1532
• 8 Candice Lill, Sydafrika 1490
• 9 Jolanda Neff, Schweiz 1462
• 10 Sina Frei, Schweiz 1406

Återstående världscuptävlingar 2025

• 18–21 september: Bike Kingdom, Lenzerheide (Schweiz), XCC damer elit start fredag 17.30 och XCO söndag 13.30 där det går att se tävlingarna på Eurosport/ HBO Max (och även den gamla appen Discovery+).
• 3–5 oktober: Lake Placid Olympic Region, New York (USA), XCC och XCO.
• 9–12 oktober: Mont-Sainte-Anne (Kanada), XCC och XCO.

* * *

Leo Lounela nosar på topp tio i U23-världscupen

I U23-klassen har Leo Lounela kört väldigt jämnt och bra i XCO – där det delas ut mest poäng – med flera placeringar kring 10–15. Därmed är Leo, som i år representerar Beltrami TSA på världscupen och har haft möjlighet att köra hela serien, på plats 14 och det är tätt närmast framför så det finns stora möjligheter att nosa på topp tio för Leo.

Världscupen XCO/XCC herrar U23

• 1 Finn Treudler, Schweiz 2056
• 2 Rens Teunissen van Manen, Nederländerna 1280
• 3 Gustav Pedersen, Danmark 1153
• 14 Leo Lounela, Sverige 685
• 45 Edvin Elofsson, Sverige 189
• 55 Nils Johansson, Sverige 138
• 88 Anton Unger, Sverige 55
• 106 Hugo Sandin, Sverige 26

”En 24:e plats i XCO var inte vad jag åkte till VM för. En tappad kedja och en punktering på framhjulet satte stopp för mig att kunna kämpa om topp 10. Jag är besviken på resultatet, men samtidigt väldigt nöjd med hur jag har kört på sistone. Varvtiderna har varit jämna och känslan på cykeln riktigt bra. Jag fortsätter att jaga känslan, så kommer resultaten förr eller senare”, säger Leo på sina SoMe.

Text: SCF, Cykelstudion och Canyons pressmeddelande
Foto: Piper Albrecht