Paracykel

Anna Beck och Louise Jannering är laddade inför viktig världscup i USA

När Anna Beck och Louise Jannering jagar guld i USA individuellt är det faktiskt ännu mera en andra svensk kvotplats som ett lag. Sammanhållningen i det lilla paralandslaget är extremt fin. Banorna i Huntsville-Alabama där det först världscup i tempo 27 maj och linje två dagar senare ska passa bra. De har acklimatiserat sig för värmen – vankas 30 grader och sol under linjeloppet – genom cykling i bastu.

Tillsammans tog de hela fyra paralympiska medaljer i Paralympics i Tokyo 2021. Nu går resan vidare att försöka hjälpas åt att hämta hem ytterligare en kvotplats på damsidan till Paris 2024. Då är stabila resultat både på världscupen i Alabama och sedan VM i Glasgow i augusti en nödvändighet. Just nu ser det bra ut…

…förutom en ovälkommen förkylning mellan tempo och linje i VC-premiären i italienska Maniago 21–23 april har det mesta flutit på bra för Anna Beck i säsongsinledningen.

”Det var nervöst vid en första tävlingen, det är det alltid – känns som att börja på nytt. Men det var en bana som jag har kört bra på förut. Jag gillar banan i Maniago”, säger Anna Beck om den  platta men tekniska bansträckningen där hon vann två VM-guld 2018.

Sedan fortsatte det att gå alldeles utmärkt i Oostende där Anna vann tempot rätt överlägset och var trea i en spurt med fem cyklister om medaljerna i linjeloppet i Belgien.

”Det blev en oväntat stor lucka ner till de andra på tempot i Oostende, men jag har varit frisk i vinter och har fått träna och faktiskt utvecklat mig. Sedan är Oostende verkligen min bana, det kostar mindre energi att komma dit – man känner till allt både med banan och runt omkring.”

 

Piloten Jenny Asplund (bilden), som åker med till USA körde med Louise i Italien, sedan var det Catrin Nilsson i Belgien och nu Asplund igen.

”Bytena är planerade och en del i satsningen att bygga upp både mig och dem. Vi gjorde okej lopp i Italien, men det var ganska stora tidsdifferenser.  Det tar tid att bli trygg på tandemcykel och det hade inte gått riktigt  enligt plan i uppladdning”, förklarar Louise Jannering när vi träffas alla tre över ett längre trevligt cykelsnack på Teams.

”Sedan märker man stor skillnad i år jämfört med förra året, några nya otroligt duktiga par. Inte bara Irland och Storbritannien utan även länder som Italien och Polen. Men det är också mycket roligare. Vi måste ha tålamod precis som jag och Anna (Svärdström) hade inför Paralympics i Tokyo.

I Oostende var tempot som väntat stabilt i Oostende där de kapade ganska mycket tid. Louise Jannering tog ju VM-brons i Kanada i disciplinen med Catrin Nilsson. Men Louise är noga med att påpeka att det inte nödvändigtvis berodde på pilotskiftet, utan att hennes egen form inte var speciellt bra i Italien och betydligt bättre i Belgien.

”Det kändes bra – inte minst att vi kapade väldigt mycket tid upp till de bästa.”

Sedan gjorde Louise och Catrin länge det bästa svenska tandemlinjeloppet sedan bronset i Tokyo 2021. Det svenska tandemparet satte färg på linjeloppet när de fanns med i täten under de tekniska partierna med mycket tvära svängar inne i Oostende.

”Det var ett ruskigt bra lopp, inte resultatmässigt på grund av kraschen – men med cyklingen. Vi beslutade oss innan för att ha en tydlig agenda, ett syfte och tydlig målbild – och inte bara låta oss offras längs vägen. Vi skulle verkligen gå offensivt och göra det vi är bra på; åkstarka och hon duktig i kurvor. Jag är en av få stokers som är helt blind. Det är lättare för mig om jag är mitt i en klunga. Då hör jag allt även vad de andra kommunicerar  och då kan jag läsa loppet på ett annat sätt. Kraschen är sur så här efteråt, men den kommer inte komma nästa gång”, utlovar Louise Jannering och kroppsspråket skvallrar om att hon menar allvar.

Apropå kraschen, jag skulle vara livrädd att sitta på den bakre sadeln på en tandemcykel i tvära kurvor i de farterna –  hur är det för dig?

”Jag får ofta den frågan, även när jag kör slalom eller något sådant –  men jag är ju så van med att inte se något. När jag cyklar med någon som jag litar på – och jag litar ju fullt ut på båda mina piloter, så är det inga problem. Vi har ju ett samspel och det är en tjusning i att klara av det. När vi körde in i den där muren i Oostende känner jag ju i cykeln vad som är på gång och det gick ju bra, säger Louise.

Anna Beck sitter bredvid och imponeras som så många av oss av Louise coolhet.

”Hon är helt otrolig! När vi var på väg hem från affären en gång snubblade jag till och ramlade rakt in i Louise. Jag tänkte att nu är det kört för oss båda men hon räddade upp hela situationen och till och med matkassen”, säger Anna med ett skratt.

För henne gäller det att tillsammans med sin tränare Mattias Reck, som bland annat är World Tour-tränare i Trek-Segafredo, och coach på plats, Philip Lindau, hitta sätt att vinna linjelopp innan en spurten.

Nu var Anna med och spurtade i grupp om fem.

”Och i det läget var jag supernöjd med att klara bronset i en superjämn finish, både holländskan Anniek och kinesiskan som var före är så grymt snabba i en spurt jämfört med mig. Jag har de förutsättningar som jag har med min funktionsnedsättning och det är inte snabba tempoväxlingar som jag är bra på utan att bomba på i konstant hastighet.”

Hur var taktiken i Oostende?

”Vi skulle försöka göra oss av med två av dem, men det blåste för lite – så det var ganska lätt att gå med. Och det var inte så många andra som var intresserade av att hjälpas åt.”

Är din chans att prata ihop dig med ett par cyklister om en utbrytning eller att inte dra en meter och komma i ett ryck över en eller två kilometer?

”Det pågår ständigt diskussioner och jag testade ett sådant där långryck senast i Belgien. problemet var att det var fyra som gick med”, säger Anna med ett lugnt leende.

Hur ser du på tävlingarna i Alabama, Anna?

”Jag är laddad och det är ett krav att vi kör bra. Vi kör tillsammans mot vårt gemensamma mål, båda vill till Paris. Resorna till världscuperna känns så roliga, som att man har varit borta med kompisar. Jag är så glad att jag har Louise”, säger Anna tacksamt.

”Sammanhållningen är en jättestyrka, en faktor som höjer oss. Vi supportar varandra och ger varandra mer energi. De gånger när vi delar rum är det bra om det inte är någon allt för tidig aktivitet för då blir det ofta snack …väldigt sent, skrattar Louise.

Vad har nya komplementet i form av allt från coach och mekaniker, Philip Lindau, tillfört för er?

”Jag tycker att han tillför så oerhört mycket. Jag upplever att Philip har lyft oss; allt från hjälp med cyklarna till förståelse vad som är viktigt inför loppen. Aerodynamik och taktik. Han har en väldigt bra gränsdragning när är det allvar och när vi alla kan skratta. Vi har bra nätverk”, säger Louise.

”Det är så bra när Philip kan vara på plats och ser motståndarna och kurvor. Vi har båda bra tränare hemma (Anna har som sagt Mattias Reck och Louise tränare är sedan flera år Petter Mattsson), men då är det mera långsiktiga planer på ett papper.”

Vad har Mattias Reck betytt som ny tränare för dig?

”Den stora skillnaden är tävlingsmässigt hur vi bygger upp loppet, prioriterar var man lägger kraft. Det har höjt mig i tempoloppen.”

I lördags gick resan till Alabama. De har inte tummat på förberedelserna.

”Jag har problem med min kropp och långresor men jag jobbar på det. Nu har jag gått och lagt mig senare ett tag för att ställa om dygnet”, säger Anna Beck.

Hur känns formen?

”Rent prestationsmässigt känner jag att kroppen är okej. Om allt funkar så är det ju förstaplatsen i tempot som jag siktar på. I linjeloppet får jag fortsätta att göra mina försök, på en teknisk bana. Det är bra för mig att vi inte längre startar med C2-cyklisterna Så en vacker dag så…”

Sedan är vädret varmt och fuktigt. Anna har cyklat en del i bastu, inte världens roligaste pass – men nödvändiga.

”Jag har kört och svettats vid klimatlabbet Bosön, med publik. Träning som stressar kroppen. Sedan är det förstås viktigt med vätskeersättning”, säger Louise.

Om det är upp emot 30 grader på tävlingsplatsen, brukar ni vara ute och härdas eller vara så mycket som möjligt i skugga och inne med AC när ni intge tränar?

”Det är ingen superidé att bara köra AC. Kroppen är stressad som det är av värmen. Lagom balans är nog det bästa”, enar de sig om.

Hur ser du på tävlingarna i Alabama, Louise?

”Jag har tanken att bygga på mitt och Jennys erfarenhetskonto och göra det så bra som vi bara kan. Ett bra sätt att få en ny tävling ihop. Resa ihop och få tid tillsammans. Det ska inte underskattas i den process som vi är inne i just nu.”

Båda gillar tempo allra bäst. Då måste man helt enkelt gilla smärtan.

”Ja, det är det som är kul”, säger Anna och skrattar till.

”Jag gillar att dela upp träning och lopp i mindre delmål och att träna på små förändringar som exempelvis position för att göra mig mer aero. När man har gjort allt man kan och det sedan bara stämmer i ett tempolopp…det finns nog ingen bättre känsla.”

Louise brukar komma överens med piloten om vissa sträckor längs banan där de ska göra precis allt när det gäller kadens och hastighet.

”I tandem gäller det att man trivs med samma växlar, att man har en liknande fysisk profil och kommunikation. Annars är min drivkraft i tempo samma som Annas. Det är så inspirerande att man äger sitt eget lopp. Vilka detaljer kan jag vrida på till nästa lopp? Det är så coolt när båda får till det!”

De vill båda två ge en eloge till förbundskaptenen Michael Lindgren och hans del i framgångarna:

”Han är bra på att inte synas och låta oss cyklister skina men det han har gjort med att bygga ett lag och skapa en stämning där vi gör saker tillsammans och inte är konkurrenter om till exempel paralympiska platser är ovärderligt”, säger Anna och får medhåll av Louise.

Världscupen i Huntsville, Alabama

  • 27 maj: Tempo Anna Beck 15,6 kilometer, start 19.02 svensk tid.
    Tempo Louise Jannering/Jenny Asplund 31,2 kilometer start 00.23 svensk tid.
  • 29 maj: Linje Anna Beck 60,5 kilometer som startar 10.32 lokal tid, 17.30 svensk tid
    Linje Louise Jannering/Jenny Asplund 84,7 kilometer som startar 16.32 lokal tid, 23.30 svensk tid.

Text: Tomas Larsson/SCF
Foto: SCF