Målet inför 2026 var att Vätternrundan 100 kilometer skulle bli Sveriges första paracertifierade cykellopp. Det blev ytterligare två. Nu gäller certifieringen även för Tjejvättern 100 kilometer och Minivättern. ”Alla ska kunna cykla utan att mötas av hinder, säger Johan Nielsen, projektledare på SWE Cycling Para på Svenska Cykelförbundet.

Vad krävs för att fler ska kunna uppleva Vätternrundans lopp från sadeln? Den frågan ställde sig organisationen i ett samverkansprojekt med Svenska Cykelförbundet, Svensk triathlon och Fritidsbanken för tre år sedan. Det blev startskottet för ett arbete som i år resulterar i att tre lopp nu också är anpassade för cyklister med funktionsnedsättning.

”Tack vare samarbete har kunskapen och intresset för tillgänglighetsfrågan ökat. Det resulterade också i en intern process där vi vände på perspektivet: vad innebär det egentligen att cykla våra lopp? Kan alla göra det? Vad krävs för att fler ska få samma möjlighet?” säger Jessica Nilsson, sponsoransvarig på Vätternrundan.

”Vi började kartlägga tillgängligheten och landade i att testa Vätternrundan 100 kilometer, med ambitionen att utveckla en certifiering tillsammans med Paracykel.

Certifieringen är en del av Svenska Cykelförbundets satsning inom projektet iCykel, som syftar till att öka inkluderingen inom cykelsporten. En viktig del av arbetet genomfördes under Cykelveckan 2025.

”Vi hade en testgrupp som cyklade Vätternrundan 100 km förra sommaren och som fick ge feedback både före och efter loppet. Vissa var erfarna, andra helt nya”, säger Johan Nielsen.

”Deras svar gav oss en tydlig bild av vad som fungerade – och vad som behövde förbättras. Det gjorde att vi kunde säkerställa ett paracertifierat lopp.”

Sedan dess har SWE Cycling Para och Vätternrundan arbetat nära tillsammans för att utveckla allt från infrastruktur till information. Det handlar bland annat om kartor med utmärkta tillgängliga toaletter, tydlig och lättillgänglig information på webben samt anpassade start- och målområden med ramper.

”Våra funktionärer utbildas också för att förstå vilka hinder som kan uppstå. Det sänker trösklarna och skapar en större trygghet för deltagarna”, säger Jessica.

En viktig del i tillgänglighetsarbetet handlar just om kunskap och bemötande. Under loppen möter deltagarna framför allt Vätternrundans många funktionärer – till största delen volontärer – som spelar en avgörande roll för helhetsupplevelsen.

”Våra funktionärer är helt centrala. Genom utbildning och ökad medvetenhet kan vi förebygga hinder, skapa trygghet och möta deltagare på rätt sätt. Det gör stor skillnad”, säger Daniel Nordén, ansvarig för Vätternrundans hållbarhetsarbete.”

Han betonar att tillgänglighet är något som kräver ständig närvaro:

”Vi kan aldrig koppla av och tänka att vi är färdiga. Vi behöver hela tiden vara nyfikna, lyhörda och vilja bli bättre. När vi gör det blir loppen inte bara mer inkluderande – de blir bättre för alla.”

Förhoppningen är att satsningen inte bara ska göra loppen mer tillgängliga – utan också få fler att upptäcka cyklingen som sport.

”Vi vill nå personer som normalt sett inte cyklar och visa att det faktiskt är möjligt, inte minst tack vare olika typer av specialcyklar”, säger Johan.

”På sikt kan det här bidra till att både hitta framtida världsstjärnor inom paracykling och få fler klubbar att satsa på parasport. Men framför allt är målet med paracertifieringen att öka folkhälsan genom att bidra till att fler personer med funktionsnedsättning motionerar genom cykling.”

Som ett led i det långsiktiga arbetet fortsätter Vätternrundan och SWE Cycling Para även i år att testa, utvärdera och förbättra tillgängligheten i praktiken. Inför Cykelveckan 2026 bjuds därför återigen cyklister in att ansöka om att delta i ett testteam som cyklar Vätternrundan 100 km och utvärderar loppets tillgänglighet utifrån egna erfarenheter.

Deltagarna får inte bara uppleva loppet från sadeln – de bidrar också aktivt till ett viktigt utvecklingsarbete som syftar till att öppna upp cyklingen för fler.

Årets test bygger vidare på de insikter som drogs under 2025, där återkoppling från testcyklister låg till grund för flera konkreta åtgärder som nu omsatts i praktiken.

”Det här är inget engångsprojekt, utan ett systematiskt och levande arbete. Varje år lär vi oss mer och gör förbättringar utifrån verkliga erfarenheter”, säger Daniel Nordén.

Att Vätternrundan 100 kilometer, Tjejvättern 100 kilometer och Minivättern nu är paracertifierade är ett tydligt steg mot en mer inkluderande cykelsport. Nu fortsätter arbetet, fler initiativ redan är på gång och målet är att även certifiera motionslopp på MTB.

”Vi vill sprida möjligheten till fler lopp och använda samma struktur, anpassad efter varje arrangemang. Det sänker trösklarna ytterligare”, säger Johan.

Jessica Nilsson håller med:

”Förhoppningen är att fler ska upptäcka friheten med cykel och att motionsloppen är öppna för alla och många typer av cyklar. Det i sig skickar en viktig signal: inget är omöjligt.”

Text: Thomas Bergkvist
Foto: Sportograf/Vätternrundan