Alla grenar
Paracykel

Små korrigeringar ska hjälpa Henrik Marvig till stora resultat

– Rumpa, rumpa, rumpa, tryck, tryck, tryck…

Fysioterapeuten Anna Frohm står lutad över elitcyklisten Henrik Marvig som ligger på rygg i en av träningsbritsarna på Bosöns idrottsmedicinska klinik. Ansiktet ser ansträngt ut. Mellan knäna har han en tegelstensformad kloss och han instrueras att lyfta rumpan långsamt utan att släppa trycket mot klossen och samtidigt hålla koll på att ländryggen inte lyfter från britsen. Övningen ska hjälpa Henrik att koppla på insidan av lårmusklerna, det hela filmas av Anna Bjerkefors, forskare och fysioterapeut på Bosön.

– Tänk att du har en tusenlapp mellan skinkorna, tryck ihop klossen, dra ned revbenen mot bäckenbenet, hitta bålen och tryck, fortsätter Anna Frohm.

Benen skakar. Henrik undslipper ett knappt hörbart ”fan” och ler plågat.

De senaste åren har 43-åriga Henrik Marvig haft siktet inställt på Paralympics i Tokyo 2020, och i mitten av mars blev han också förhandsuttagen att representera Sverige i sitt andra Paralympics. Trots en krånglande vänsterhöft är han i sitt livs form och den här dagen är han på Bosön för att göra tröskel- och VO2 maxtester, samt att genomgå en rörelsescreening för att hitta svagheter som, efter korrigering, förhoppningsvis kan leda till större utväxling på cykeln.

Henrik Marvig får hjälp att stretcha höftböjaren av fysioterapeut Anna Frohm. Hela rörelseanalysen filmas av Anna Bjerkefors, forskare och fysioterapeut på Bosön. FOTO: Jenny Palmqvist

 

Rörelsescreening ingår från och med i år i paracyklisternas träningsprogram. Men Anna Frohm menar att nästan alla elitidrottare kan dra nytta av att göra en rörelseanalys.

– Generellt är alla elitidrottare starka i de globala musklerna, och tränar nästan bara de globala musklerna – sen säger kroppen ifrån och man blir skadad. Min uppgift är att identifiera obalansen och bygga upp de stabiliserande lokala musklerna, berättar hon.

Men att träna upp de små stabiliserande musklerna är svårt. Att få kontakt med dessa handlar mer om medvetenhet och hjärnkraft, än om ren muskelkraft, vilket Henrik också får erfara där på britsen.

År 2003 var Henrik Marvig med om en MC-olycka på E4:an som förändrade allt. Han fick svåra frakturer i både fötter, ben och höfter. Det enda som i stort sett var helt var höger knä. Henrik slapp amputation men tvingades steloperera båda fötterna och kunde inte gå alls på ett år. Efter olyckan var han sjukskriven i 4,5 år men vägrade bli offer för omständigheterna. Henrik hittade cykling som träningsform och elva år efter olyckan kom han sjua i Paracykel linje på VM i Greenville, USA.

2017 ändrade Henrik tempoposition på cykeln – något som han tror kan vara den utlösande faktorn till att vänsterhöften började krångla och som nu lett till att hamstringsmuskeln på vänstersida bara är hälften så stor som den högra. För två år sen hittade han dock en sjukgymnast i Jönköping som hjälpt honom att aktivera muskeln igen och just nu känner han ingen smärta från höften alls. Henrik berättar för Anna Frohm att han har mycket watt i sig, men att han upplever att han inte får ut all kraft vid tävling.

Anna Frohms vana blick och utforskande fingrar identifierar snabbt flera svagheter.

– Det vi har med oss har vi alltid med oss, säger hon och syftar på de förvärvade skadorna efter MC-olyckan.

Muskelgrupperna runt vänsterskinkan kan Henrik däremot stimulera genom att koppla på de djupa bålmusklerna, något som är lättare sagt än gjort.

Efter ett ännu ett rörelsetest får Henrik lägga sig ned på golvet. Anna Bjerkefors filmar hela tiden rörelserna som Henrik får testa för att hitta och aktivera de stabiliserande bålmusklerna med olika övningar.

-Vad händer i ditt huvud när det blir motstånd, frågar Anna Frohm.

Hjärnan är inprogrammerad att göra på ett vis och man måste arbeta med sin egen medvetenhet för att ändra invanda mönster och lära om.

– Det jobbiga när man arbetar med små muskler är fokuset. Du får se det som en intressant inre resa och hitta dina strategier för att tänka om. Kommer du åt småmusklerna sker en utväxling på cykeln, säger hon.

Henrik får även genomföra ett test på cykeln och de båda fysioterapeuterna föreslår korrigeringar. Bland annat ska han tänka på att dra upp lilltån under rundtrampet.

En timme, och åtskilliga rörelser senare, får Henrik en välförtjänt paus. Han värmer en medhavd matlåda och lägger sig därefter för att vila lite innan eftermiddagens VO2-maxtest.

– Det är sällan man utmanar sig såhär, för man vågar inte. Men det hade varit kul att hitta tio procent till – kanske är det inte omöjligt, säger han.

En vecka efter testet på Bosön återkopplar Henrik via telefon. Han berättar att han efter testet var så slut att han fick vila en extra timme innan han kunde utföra tröskel- och VO2-testet. Och som han misstänkte har han höjt tröskeln avsevärt sedan förra testet. På bara en vecka har han också lyckats koppla på några muskler.

– Det tog ruskigt hårt både på kroppen och tankeverksamheten. Men nu, bara en vecka efter screeningen, börjar jag få förståelse för vad jag gjort för fel tidigare och känner jag mig redan starkare på insidan lår. Jag drar även med lilltån upp i rundtrampet

 


 

Namn: Henrik Marvig

Ålder: 43 år

Bor: I Jönköping

Gör: Medicinskteknisk ingenjör på Jönköpings länssjukhus. Landslagscyklist i paracykel

Klubb: Jönköpings CK

Klass: MC3

Tränare: Marcus Streijffert

Styrka som cyklist: Smart i klungan och snabb spurt.

Kan bli bättre: Är inte den som åker på egen utbrytning. Tempo är också slitigt

Överlever coronavardagen: Det är klart att det känns halvsurt att inte ha något att se fram emot, men jag har varit med på bra och roliga klubbträningar och verkligen haft jätteskoj – som man normalt inte har som elitcyklist.

Henrik om ojämlika villkor inom Para: Ute i världen är de flesta cyklister anställda av förbunden och kan få runt 3000 euro i månaden för att cykla. Mot den bakgrunden står sig svensk paracykling bra.

Skadan i vänster höft: 2018/19 var ett katastrofår på grund av höften. Det gick inte att adressera musklerna i höften, vilket gjort att jag tappat muskelmassa. Senaste året har jag varit helt smärtfri men utan min sjukgymnast hade jag inte varit där jag är i dag.

Chanser på Paralympics 2021: Just nu har jag en chans att vinna varje linjelopp jag ställer upp i och Paralympics vet jag att jag kan vinna. Banan i Tokyo passar mig och just nu är jag däruppe och det är en skön känsla, sen vet man aldrig vad som kan hända.


Text: Jenny Palmqvist SCF

Att hitta sina inre, stabiliserande muskler, handlar mer om tankekraft än om råstyrka. Här kontrollerar Anna Frohm dels hur högt Henrik kan lyfta benet, men rörelsen ska också ske mycket kontrollerat och långsamt – särskilt vid nedsläppet.