e-cycling

VM-fyran Camilla Ahlberg om dramat och triggande utvecklingen

Camilla Ahlberg har på kort tid etablerat sig som en klättrare i absoluta världsklass och på VM i E-cycling var hon även stark i flera tuffa sprintar. Det gjorde att hon var så nära man kan komma en medalj när VM för andra gången i rad avgjordes på plats i Abu Dhabi.

Efter en vansinnigt tuff kamp med italienskan Francesca Tommasi var du till sist en ynka poäng från ett brons och en prischeck på nästan 50 000 kronor, hur känner du inför det dagen efter VM-dramat?

”Det är klart att det kändes lite surt direkt när jag var så nära. Och visst, 50000 kan ju vara bra till mycket i cykelsporten. Man tänker ju på alla tillfällen som jag hade kunnat ta en poäng till, men i dag är jag bara glad och stolt över min insats och fjärdeplats på ett VM.”

Ni inledde med att bli jagade av en drönare som startade två minuter bakom er, hur stressigt är det när den börjar närma sig?

”Ja, jag visste ju att första banan var min bana också så det var tufft och stressigt, men KUL. Den banan och momentet med pressen att bli avplockad när drönaren kom ikapp passade mig bra”, säger Camilla Ahlberg, som också slutade trea i det delmomentet i den tredelade VM-finalen.

På VM var du vass även i flera sprintar, du måste haft riktigt bra ben?

”Ja! Jag har lyckats periodisera träningen bra. Lyckats med både träning, uppbyggnad och nutrition liksom. Jag kände att det var en bra dag. Sedan vill man ju inte hoppas på för mycket. Men jag hade gjort en bra semi på samma bana mot samma tjejer som man skulle tävla mot, om än lite mindre startfält så jag kände ju till motståndet. Men jag hade…inte kunnat drömma om en fjärdeplats. Jag tänkte att de flesta skulle ha lite extra krut i benen till finalen”, säger Camilla.

”En annan skillnad var att vi körde på kickrbike. Jag är inte van med att köra på racer inomhus, så det var ett orosmoment för mig att växla i sprintarna. Det tog tre-fyra sprintar på sista banans åtta varv innan jag satte dem. Men när det väl lossnade sen, då gick det riktigt bra…”

Du tog några sprintar varav en rätt överlägset, berätta om hur tankarna gick i det skedet av VM-finalen!

”Ja, jag förstod att jag fanns med i kampen om ett brons. Då tänkte jag att jag måste skärpa mig. Och det gjorde jag. Samtidigt brände jag mina sista stickor där så Tommasi hade helt enkelt mera krut kvar till sista sprinten. Jag satt bredvid Tommasi på podiet och när jag skakade benen och vilade mig lite så stack hon i precis rätt läge för att jag inte skulle kunna komma tillbaka.”

Men det var så tajt, visste ni om hur det hade gått när ni passerade mållinjen i sista sprinten?

”Kate McCarthy och Gabriela Guerra visste ju att de var etta och tvåa. De står i en klass för sig. Jag fick snabbt veta att jag var en poäng efter Tommasi, men hennes ledare trodde att jag hade vunnit så hon skakade på huvudet när jag skulle gratta. Så visst var det jämnt och spännande.”

Hur mycket tid lägger du ner på din träning för att tillhöra världseliten i E-cycling?

”Det som är bra med E-cycling är att det inte riktigt krävs de mängderna i antalet timmar som på landsväg. Alltså, jag tränar ju varje dag men det är ju kortare åktider. De är brutalt hårda och lika intensiva men inte lika långa. Sedan är min styrka förutom att klättra lite längre lopp, så för att passa mig hade det varit bra om mästerskapen inte avgjordes så mycket på korta sprintar…

Det har gått väldigt snabbt från att vara god motionär på E-cycling till att nå världseliten, hur förklarar du det?

”Jag har egentligen bara hållit på i två år ungefär. Jag älskar att träna hårt men körde Zwift bara på skoj. Sedan började jag tävla på SWE Cup och Zwift Racing League och så och tänkte, jag blir ju bara starkare och starkare för varje lopp som går. När jag såg utvecklingen triggade det mig att träna hårdare, för ett år sedan hamnade jag i högsta serien i MyWhoosh Cycling Esports League. Det var så många tuffa, mera erfarna konkurrenter men efter ett tag tänkte jag att det är på den här nivån som jag kommer att vara nu…”

…VM 2025 i Abu Dhabi 2025 talar minst sagt inte emot det. Se VM-finalen i efterhand här:

Text: Tomas Larsson/ SCF
Foto: Privat och UCI