Förbundet

Så mycket känslor efter Anna Becks fantastiska bronslopp i Paralympics

Vilket lopp och drama! Desto skönare när Anna Beck med tre tiondelars marginal ordnade ett brons i sitt konkurrensmässigt tuffaste tempolopp i karriären, då C1 till Annas klass C3 slås ihop i Paralympics. Det var så mycket känslor efteråt. Hon körde för sin cancersjuka bror. ”Det har nog aldrig varit så viktigt att ta medalj. För det här var för oss båda”, säger en rörd Anna Beck.

Det var sekunddrama in i det sista där ute i ett lopp där plötsligt C1:an, brittiskan Frances Brown, var loppets huvudfavorit med över nio procents bonus. Plus ett par av de starkaste C2:orna. Anna Beck var extremt laddad på startrampen.

”Jag har kämpat för det här så länge och så mycket. Det var hundra procent. Jag hade lovat mig själv och min bror att kämpa. Och det gjorde jag” säger Anna Beck, som blandade skratt med gråt när hon passerade den mixade zonen.

Det var så mycket känslor denna onsdag i Parisförorten Clichy-sous-Bois. Banan, som bara skulle köras ett varv i Annas klass, hade två tuffa stigningar – runt kilometern och en snittlutning strax under fem procent.

Explosiva Maike Hausberger med sin C2-bonus bombade från start även i tempot. Och höll. Vid den enda mellantiden var Anna Beck däremot en och halv sekund före nämnda Frances Brown, som slutade tvåa i loppet. Men Anna besegrade till sist vassa schweiziskan Flurina Rigling med tre tiondelar.

”Det kändes väldigt bra från start, både i den första backen och långt in i loppet. Den sista backen kändes väl tre kilometer längre än i går men så är det ju när man går precis max från start till mål. Då var jag HELT färdig , så då var det bara att kriga. Hundra meter i taget”, säger Anna Beck.

I den svenska följebilen manade man på med beskedet att hon gick för brons och att det var rejält jämnt.

”När jag hörde att jag tog in på schweiziskan som kom fyra fick jag mera energi. Jag har nästan inte tittat på watten på cykeldatorn i dag utan mest bara gått på känsla och kört på. Jag tog henne i sista kurvan och det vara bara så skönt. Det betydde så fruktansvärt mycket för mig de där tiondelarna i dag i och med att jag hade lovat min bror att köra för honom, säger Anna Beck och får överväldigande känslor.

Hur har du kunnat hantera att koncentrera dig på din uppladdning inför Paralympics efter din brors så tuffa besked – det måste väl vara lätt att bara sjunka ner på botten och tappa all energi?

”Ja, och så har det varit vissa dagar här innan Paralympics. Men det har känts mycket bättre när vi har pratat ganska mycket om det och vi har lovat varandra att kämpa. Jag känner ju långt därinne att det är det här alla vill. Jag kommer att åka hem från Paris tillsammans med alla de 21 från släkten som är här och stöttar mig med en medalj. De är jätteviktiga för mig allihopa”, säger Anna Beck.

Och hur har du orkat bära trycket med all press som media har framkallat och blivit följd av flera tv-team samtidigt som du ska koncentrera dig på att göra dina livs bästa lopp här i Paris för att ta medalj?

”Det har faktiskt inte påverkat mig alls. Jag har tänkt att ni alla får tro eller tänka vad ni vill. Jag har haft mitt eget fina tränargäng att prata med och har hela tiden fokuserat på att göra mitt lopp idag. Jag var  aldrig ensam i det här. Jag vet vad jag kan och vad jag är värd, så jag har inte känt någon press från någon annan.”

Under medaljutdelningen fick Anna Beck-hejaklacken lön för resan. Det var många härliga scener där borta vid den där kurvan där allt avgjordes i kampen om bronset.

Förbundskaptenen Michael Lindgren var lika rörd som Anna själv i mixade zonen efter loppet. Med lite distans och efter medaljutdelningen var det dags att börja förbereda de övriga cyklisternas uppvärmning. Analysen med lite distans var fortfarande att det hör loppet var någonting alldeles speciellt i Annas så medaljrika cykelkarriär.

”Om det inte var hennes allra bästa lopp så var det i alla fall ett av dem. Jag menar hon ställde skåp med alla de andra i C3-klassen. Det var klasskillnad i dag. Sedan visste vi att Brown kanske skulle kunna bli för svår och att det var den andra brittiskan (Daphne Schrager som Anna hade en fin kamp med på EM för ett par år sedan, vår anmärkning)  och schweiziskan (Flurina Rigling) som skulle bli farligast av C2:orna. De låg också före i början respektive mot slutet”, säger Michael Lindgren.

”Och så slår hon båda. Det är ett fantastiskt bra lopp, som hon har jobbat så hårt för i så lång tid!”

Så slutade tempot i Paralympics i C1–C3

  1. Maike Hausberger (C2*), Tyskland – 21:30.45
  2. Frances Brown (C1), Storbritannien – +15.73
  3. Anna Beck (C3), Sverige – +24.26
  4. Flurina Rigling (C2), Schweiz – +24.56
  5. Daphne Schrager (C2), Storbritannien – +45.46
  6. Keiko Sugiura (C3), Japan – +1:08.08
  7. Wang Xiaomei (C3), Kina – +1:14.14
  8. Clara Brown (C3), USA – +1:27.55

*C1-cyklisternas tider multiplicerade virtuellt med en faktor på 90,85 och C2 med 97,02 jämfört med C3-cyklisternas 100,0.

 

Text Tomas Larsson/ SCF
Foto: Karl Nilsson/SPK (alla från lopp och prisutdelning) och Tomas Larsson/SCF